I dokumentären om bomull får vi följa med till olika delar av världen och följa stegen som finns till att göra bomull. Några steg i bomullstillverkning är vävning och färgning.
Vi får först följa med Camilla Thulin och hennes produktion och färgning av scenkläder som används på Malmö Opera.
Sen får vi följa med till Bali där de väver och färgar tyg för hand. De tvinnar ihop flera trådar och tejpar sedan över de delar av trådarna som inte ska färgas. Sen doppar de trådarna i färgen och när färgen har torkat tar man bort tejpen. När de sen ska väva ihop trådarna till tyg sorterar man in trådarna i olika delar och drar igenom trådarna med varandra. Man måste sedan trä tråden för hand i vävstolen, och det är flera tusen trådar. Sen lägger man trådar över varandra och pressar ihop med hjälp av en träkloss och två olika pedaler. På en arbetsdag, ca 10 timmar hinner man väva 1 meter tyg. Tekniken som de använder för färgning och vävning heter Ikat.
Man får också följa med bakom scenen där de visar olika skisser för en teater. Där får man tips som till exempel att eftersom man måste slänga av sig scenkläderna för att sedan byta, brukar de göra sömnsmånen lite större en vanligt så att de blir lätt att slita upp. Man får också reda på att eftersom skådespelarna svettas mycket brukar man lätt sy in en svettlapp, som man bara kan rycka av sen. Det brukar man göra på såna tyg som det är svårt att få bort fläckar på till exempel silke.
Sen kommer vi till själva odlingen av bomullen. Det finns en familj i Turkiet som är Turkiets främsta bomullsodlare. Där har de en stor åker där de sår bomullsfrön blandat med insektsmedel. Efter ca 2 månader ser bomullen ut som murgröna tycker jag, det var väldigt likt i alla fall. Istället för att göda med ko bajs använder de konstgödning och de använder det flera gånger per säsong. Sen när man vattnar så kan man ju förstå att en liten familj går runt på en stor och vattnar för hand, nej. De gör en konstbevattning, där de gör gropar i jorden för att sedan låta vattnet flöda över hela åkern.
För 1 kg bomull används ca 10 000 liter vatten. Det tycker jag är väldigt mycket och skulle säkert kunna gå till något mycket bättre, till exempel rent vatten i Afrika eller i Sydamerika. Men här står vi och gör bomull med tiotusentals liter vatten istället för att kanske rädda ett liv någon annanstans i världen. Efter 6-8 månader är varje bomullsväxt kanske ca 4 cm stor, och då skördas bomullen. Cirka 70 % av bomullen handplockas vilket är mycket jobb att göra. När man plockar bomull måste alla hjälpa och till och med barnen måste stanna hemma från skolan för att hjälpa till att plocka allting, de kan ta upp till ca 2 veckor. Då vet man hur mycket skolgång de missar. De har också dåliga arbetsförhållanden, de jobbar från morgon till kväll och har då bara en rast, men sen är det bara bomull som gäller resten av dagarna. Sedan ska bomullen sköljas och rensas från taggar. och de görs i fabrik och fabriker släpper ut mycket koldioxid vilket kan göra att bomullen till slut inte kommer "vilja" växa där det har varit massa koldioxid utsläpp. Lönen är väldigt dålig och man kan knappt leva på den och man blir ofta sjuk av de smutsiga arbetsplatser, och blir man sjuk som gammal kan man dö, i bomullsindustrin idag är det cirka 100 miljoner människor involverade, men om de flesta blir sjuka och några dör kommer det snart inte finnas några människor som jobbar inom bomullsindustrin längre. De flesta vill ha ett riktigt jobb med riktigt lön, eller utbildning, men nu har de inte några framtidsdrömmar längre eftersom de vet att de kommer att få plocka bomull resten av sitt liv. Alltså gör man inte det här frivilligt, ska man göra ett jobb ska man i alla fall gilla det och få en riktig lön!
Jag tycker inte att de låter så bra att plocka bomull, de flesta vill inte det och det är en riktigt dålig lön som man inte kan leva på. Jämför man mellan Bali och Turkiet vill de flesta i Bali faktiskt jobba med de jobb de har, även fast de är svårt gillar dem sina jobb. Men i Turkiet är det ingen som vill jobba med bomullsplockning men de vet att de måste. De är dåliga arbetsförhållanden och dålig lön, de flesta blir sjuka. Jag tycker att de som vill plocka eller prova på att plocka bomull ska få göra det, man ska inte bli tvingad till att göra någonting. Man kanske vill ha ett annat jobb och en riktig utbildning så att man kan få en bra lön och kunna köpa mat och försörja sin familj för den.
I Turkiet får barnen inte gå i skolan på grund av att de måste plocka bomull, medan här i Sverige är det skolplikt och alla barnen måste gå i skolan och då kan vi få en utbildning som kan leda till ett riktigt jobb och bra lön. Den enda gången vi får lämna skolan för att jobba är på våran PRAO då vi får prova hur det känns att jobbar och kanske hinna tänka efter om de är det här man kanske vill jobba med i framtiden. De är därför jag inte gillar bomullsplockning, de som vill får göra de men om man inte vill ska man få göra något annat.
Vi får först följa med Camilla Thulin och hennes produktion och färgning av scenkläder som används på Malmö Opera.
Sen får vi följa med till Bali där de väver och färgar tyg för hand. De tvinnar ihop flera trådar och tejpar sedan över de delar av trådarna som inte ska färgas. Sen doppar de trådarna i färgen och när färgen har torkat tar man bort tejpen. När de sen ska väva ihop trådarna till tyg sorterar man in trådarna i olika delar och drar igenom trådarna med varandra. Man måste sedan trä tråden för hand i vävstolen, och det är flera tusen trådar. Sen lägger man trådar över varandra och pressar ihop med hjälp av en träkloss och två olika pedaler. På en arbetsdag, ca 10 timmar hinner man väva 1 meter tyg. Tekniken som de använder för färgning och vävning heter Ikat.
Man får också följa med bakom scenen där de visar olika skisser för en teater. Där får man tips som till exempel att eftersom man måste slänga av sig scenkläderna för att sedan byta, brukar de göra sömnsmånen lite större en vanligt så att de blir lätt att slita upp. Man får också reda på att eftersom skådespelarna svettas mycket brukar man lätt sy in en svettlapp, som man bara kan rycka av sen. Det brukar man göra på såna tyg som det är svårt att få bort fläckar på till exempel silke.
Sen kommer vi till själva odlingen av bomullen. Det finns en familj i Turkiet som är Turkiets främsta bomullsodlare. Där har de en stor åker där de sår bomullsfrön blandat med insektsmedel. Efter ca 2 månader ser bomullen ut som murgröna tycker jag, det var väldigt likt i alla fall. Istället för att göda med ko bajs använder de konstgödning och de använder det flera gånger per säsong. Sen när man vattnar så kan man ju förstå att en liten familj går runt på en stor och vattnar för hand, nej. De gör en konstbevattning, där de gör gropar i jorden för att sedan låta vattnet flöda över hela åkern.
För 1 kg bomull används ca 10 000 liter vatten. Det tycker jag är väldigt mycket och skulle säkert kunna gå till något mycket bättre, till exempel rent vatten i Afrika eller i Sydamerika. Men här står vi och gör bomull med tiotusentals liter vatten istället för att kanske rädda ett liv någon annanstans i världen. Efter 6-8 månader är varje bomullsväxt kanske ca 4 cm stor, och då skördas bomullen. Cirka 70 % av bomullen handplockas vilket är mycket jobb att göra. När man plockar bomull måste alla hjälpa och till och med barnen måste stanna hemma från skolan för att hjälpa till att plocka allting, de kan ta upp till ca 2 veckor. Då vet man hur mycket skolgång de missar. De har också dåliga arbetsförhållanden, de jobbar från morgon till kväll och har då bara en rast, men sen är det bara bomull som gäller resten av dagarna. Sedan ska bomullen sköljas och rensas från taggar. och de görs i fabrik och fabriker släpper ut mycket koldioxid vilket kan göra att bomullen till slut inte kommer "vilja" växa där det har varit massa koldioxid utsläpp. Lönen är väldigt dålig och man kan knappt leva på den och man blir ofta sjuk av de smutsiga arbetsplatser, och blir man sjuk som gammal kan man dö, i bomullsindustrin idag är det cirka 100 miljoner människor involverade, men om de flesta blir sjuka och några dör kommer det snart inte finnas några människor som jobbar inom bomullsindustrin längre. De flesta vill ha ett riktigt jobb med riktigt lön, eller utbildning, men nu har de inte några framtidsdrömmar längre eftersom de vet att de kommer att få plocka bomull resten av sitt liv. Alltså gör man inte det här frivilligt, ska man göra ett jobb ska man i alla fall gilla det och få en riktig lön!
Jag tycker inte att de låter så bra att plocka bomull, de flesta vill inte det och det är en riktigt dålig lön som man inte kan leva på. Jämför man mellan Bali och Turkiet vill de flesta i Bali faktiskt jobba med de jobb de har, även fast de är svårt gillar dem sina jobb. Men i Turkiet är det ingen som vill jobba med bomullsplockning men de vet att de måste. De är dåliga arbetsförhållanden och dålig lön, de flesta blir sjuka. Jag tycker att de som vill plocka eller prova på att plocka bomull ska få göra det, man ska inte bli tvingad till att göra någonting. Man kanske vill ha ett annat jobb och en riktig utbildning så att man kan få en bra lön och kunna köpa mat och försörja sin familj för den.
I Turkiet får barnen inte gå i skolan på grund av att de måste plocka bomull, medan här i Sverige är det skolplikt och alla barnen måste gå i skolan och då kan vi få en utbildning som kan leda till ett riktigt jobb och bra lön. Den enda gången vi får lämna skolan för att jobba är på våran PRAO då vi får prova hur det känns att jobbar och kanske hinna tänka efter om de är det här man kanske vill jobba med i framtiden. De är därför jag inte gillar bomullsplockning, de som vill får göra de men om man inte vill ska man få göra något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar