I dokumentären om bomull får vi besöka olika platser i världen och se olika jobb som involverar bomull, vävning och färgning av tyger bl.a, samt tips på hur man ska stryka en skjorta.
Vi får se och höra hur det kan vara för de som jobbar med att sy/tillverka scenkläder på operan i Malmö. Framförallt fick vi se kläder som sytts med gammaldags stil för teater och musikaler. Jag fick bl.a. lära mig att man ofta lägger till några cm extra i sömsmån ifall skådisen lägger på sig eller förlorar några kilon så man lätt kan ändra måtten så plagget fortfarande sitter bra. De pratade även om vad som karaktäriserar ett bra hantverk t.ex, på gammal plagg lite handsytt som knapphål bl.a.
Vi får följa med till Bali t.ex och se hur man gör mönstret på tyger där. Deras mest typiska mönster är kallat ikat.
I filmen fick man se hur jobb kan se ut i fattigare länder där dem inte har råd för en utbildning. Kvinnor(oftast) får sitta hela dagar vilket kan innebära 10 timmar och väva tyg. Efter en dag kan de ha vävt 1 meter tyg, alltså 10 cm/timme.
Vi fick även se hur det kan se ut för de som odlar och plockar bomull. Även fast bomullsproduktionen är stor över hela världen kommer den mesta bomullen från små jordbruk. Familjen Erdem i Turkiet, är en typisk producent av bomull.
Familjen Erdem har jobbat med bomullsjordbruk i generationer, de har ärvt sitt bomullsfält av sin far och farfar(osv.) En av de kvinnliga familjemedlemmarna berättade att hon alltid har drömt om att få gå i skolan och få ett yrke. Hennes far hade skrivit in henne till skolan men pga bomullsfälten bl.a. vägrade hennes farfar och hon har istället fått fortsätta jobba på bomullsfälten. Hon säger att hennes hopp är borta, det finns inte kvar längre.
De berättar att de får gå från morgon till kväll med endast 1 timmes paus för lunch, resten av dagen går de och plockar bomull. Hela familjen inklusive de yngsta barnen måste hjälpa till, de har det inte så bra så att de får gå i skolan. Ändå har familjen Erdem det ganska bra jämfört med andra bomullsproducenter eftersom de kan tjäna pengar på sitt egna fält. På andra bomullsfält är arbetskraften billig och folk som inte har något annat val får jobba för en lön som knappt går att leva på.
Bomullsproduktionen var stor även på 1800-talet i USA där amerikanerna hade slavar som arbetade på deras bomullsfält. Trots att slaveriet förbjöds 1865 fick slavarna stanna kvar på bomullsfälten. Deras lön var mat och en plats att sova på.
Vi barn och ungdomar i Sverige kan säga att de som inte har råd eller kan gå i skolan har tur, att det skulle vara så skönt om vi också fick slippa skolan, men det är vi som har tur. Vi gnäller om våra problem, men de är små som smulor jämfört med dem i fattiga länder. Vi kan gå i skolan, få kläder i överflöd och vi kan gnälla över hur äcklig mat vi får medan folk svälter i andra länder. Vi kan skatta oss lyckliga att vi har chansen att gå i skolan, kunna utbilda oss, få ett bra jobb, tjäna tillräckligt med pengar för att kunna försörja oss själva. Problemet är att vi tar allting förgäves.
Jag tycker det är hemskt hur jobb och livet ser ut för de i fattiga länder. De sitter och sliter varje dag för att plocka bomull och tillverka tyger för att kunna överleva, medan vi sitter och gnäller över att det inte finns något bra program på tv. De har haft drömmar om att få gå i skolan och få ett jobb, men de vet att det inte kommer hända för de måste tjäna pengar för att försörja sin familj som inte heller kan gå i skolan. Vi i Sverige kan skatta oss lyckliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar