Nova Bursell

Till dagens lektion tog jag med mig en galge som jag senare kommer hänga upp min T-Shirt på. Jag tog kort på mina tre delar som ska bli T-Shirten, dvs bakstycke, framstycke och ärmar. Bilderna kommer jag använda i min beskrivning. Jag har även pressat två av fyra remsor mellanlägg (1x12 cm) på framstyckets axel. Jag pratade även med Inti om vad jag skulle göra nästa gång och hur det skulle bli med min planerade krage. Hon svarade att jag skulle sy ihop T-Shirten först som ungefär är i sex steg. Sedan skulle jag efter det tillverka kragen. Det är vad jag ska göra nästa lektion.

    Jag har funderat länge på vad begreppet "mellanlägg" hette och idag nämnde Inti ordet. Nu kan jag det! Som repetition är den aviga sidan den "fula" och den klistriga sidan på mellanlägget ska sättas mot tyget.

    Allt idag har varit roligt, så som alla andra lektioner. Min uppgift om bomullsfilmen ska skickas in innan vi slutar nian så jag känner ingen stress med att skicka in den än. 

Sofia

Idag har jag klippt ut mitt mönster till min långa t-shirt från mönsterpapperet, jag har också nålat fast alla delar på ett grått mjukt tyg som jag valde för att det var mjukast.

Jag har använt materialen strykjärn, knappnålar, sax, tyg och mönsterpapper.

Nästa gång ska jag klippa ut delarna ur tyget.

Ida

Dagens lektion gick inge bra för mig. Jag försökte pröva att göra en extra remsa helt fritt själv. Vilket resulterade i att mina tygbitar blir för tajta. Så jag hade gjort min extra remsa för liten. Hade även glömt att göra sömsmån. Jag gjorde om och har nu ritat en ny, 60cm lång och 20 cm bred. Jag får se nästa lektion om måtten funkar. Jag tror jag behöver mer mått men får lita på Inti att måtten funkar. 

Om den nuvarande remsan funkar så ska jag klippa ut mitt gråa tyg från mönsterpapperet. 

Jag har lärt mig att vara mer noggrann istället för att bara köra. 

T-shirt Julia V.13

1. Idag har jag försökt rita av mönstret på flera delar av min tröja, jag har också funderat på hur mycket jag ska korta längden på min t-shirt så att det liknar en crop top och inte en vanlig tröja, sedan har jag börjat rätta min sömsmån som blev lite fel, jag satte 2cm istället för 1cm vilket var fel, däremot är jag kanska klar nu.

2. Det gick väldigt bra, jag är nöjd med mitt arbete och har fått till en teknik i mitt arbete som gör processen lättare och snabbare, jag har nog gjort ungefär 80% av mönstret, resten går snabbt nästa gång.

3. Jag har använt en penna för att rita mönstret på, och eftersom vi inte har vikter att lägga ovanpå mönsterpappret satte jag tejphållare och hålslagare ovanpå.

4. Jag har inte lärt mig något specifikt.

5. Nästa gång ska jag fortsätta rita delar till min tröja, fundera på måtten till längden av min t-shirt.

Elin k

1.) jag har jobbat med min t-shirt

2.) de har gått bra och jag har bara ritat en arms sömsmån och klippt ut alla bitar och strykigt dem för att nästa gång sätta på dem på mitt svarta tyg.

3.) penna, mönsterpapper, sax, strykjärn och strykbräda

4.) jag har lärt mig att man måste stryka mönsterpappret för att de ska bli plattare

5.) det skrev jag där uppe

Louise S

Idag har jag markerat ut 1 cm sömnsmån på de kanter som ska ha det (hann nästan klart).
Det är ganska svårt att få linjerna jämna, men jag tycker det gick ganska bra ändå. Dock råkade jag börja markera ut sömnsmån på en sida som ej skulle ha sömnsmån, men det var bara att sudda ut det och göra på rätt sida.
Idag har jag använt mig av linjal och blyertspenna, samt några saker som "tyngder" att ha på mönsterpappret.
Nästa gång ska jag börja med att markera klart resten av sömnsmånen och sedan klippa ut mina mallar.

ali

bomullen




bomullen är mycket viktig får alla varden och mycket bomullsplockarna de finns i
baykal Turkiet om många år de jobat det många barn

Saga - Utvärdering av Bomullsdokumentären

Utvärdering av dokumentären Ren bomull, smutsig framställning.

Framställningen av bomull

Fröna behandlas med insektsmedel innan de sås på stora fält. 25% av världens insektsmedel går till bomullsodlingen. När fröna är sådda konstgödslas bomullsfältet flera gånger under säsongen. Efter ett par månader har en planta kommit upp ur jorden och då startar man konstbevattningen. Bomullsfälten kräver extrema mängder vatten. till 1 kg bomull krävs ca 10000 l vatten. Bevattningssystemen i dokumentären gick ut på att man grävde fåror i jorden runt plantorna, fårorna fylldes sedan med vatten från en annan vattenkälla.

När bomullsplantorna blommat ut och bomullstussarna bildats är det dags för skörden. Bomullen plockas för hand av bomullsplockare, innan den fraktas till en bomullsfabrik.

I bomullsfabriken rensas bomullen från övrigt, såsom skräp och kvarsittande växtdelar.

Sedan kardas bomullen i en textilfabrik, detta så att bomullen ska bilda ett fiberflor. Sedan spinns bomullen upp på stora nystan innan den varpas, då trådarna sträcks ut och bildar tunna trådar, sedan rullas de upp på en bom. Innan tyget vävs stärks trådarna med lim. Det vävs sedan till ett tyg och som rullas upp och skickas till olika skrädderier som köpt det.

På skrädderiet ritas ett mönster upp på ett mönster och klipps eller skärs ut. Styckena sys sedan upp till ett plagg, tex en skjorta.

En genomsnittlig skjorta

2700 liter vatten

0,6 kilo kemikalier

Bomullsplockarna

Ungefär 100 miljoner människor är involverade i bomullsindustrin. Lönerna är låga och många kan inte försörja sig, många får inte gå i skolan för att de behöver jobba istället. Den dåliga arbetsmiljön och alla insektsmiljön som förorenar luften arbetarna andas dagligen gör dem sjuka, allt plockande sliter hårt på kroppen, men arbetarna kan inte stanna hemma eftersom att de inte får någon sjukersättning, de måste jobba ändå.

I dokumentären intervjuades familjen Erdem som har en egen bomullsfarm. De har det bättre på deras farm än många andra bomullsplockare. Ändå har de vuxna i familjen inte kunnat gå i skolan. En av kvinnorna i familjen berättar att hon inte har några drömmar eller framtidsplaner längre, hon tänkte bara på vad hon skulle göra nästa dag.

Innan slaveriet avskaffades 1865 var det slavarna som jobbade på bomullsfälten och skördade "Det vita guldet". Efter att slaveriet avskaffats var det många före detta slavar som stannade kvar på bomullsfälten, eftersom att det varv svårt frö dem att hitta andra arbeten. Lönen för arbetet mat och husrum.

När bomullsimporten och industrin för bomull ökade i Sverige jobbade det till största delen kvinnor i fabrikerna, ändå tjänade männen 40 öre mer än kvinnorna i timmen, fast de gjorde samma lön, kvinnorna kallade detta "Byxtillägg". Lönerna i de svenska bomullsfabrikerna var de lägsta i landet.

Barnarbete på bomullsfälten sker än idag, det var vanligare förr, men i Uzbekistan behöver barnen vara med och plocka bomull under skörden istället för att gå till skolan, 8 timmar, 7 dagar i veckan.

Vad jag tyckte

Jag tyckte att detta var en mycket informativ och intressant dokumentär, jag gillade den. Den fick mig även att tänka till en extra gång om bomull och jag kommer tänka mer på varifrån bomullen kommer och om den är ekologiskt framställd, endast 1% av världens bomull är ekologiskt framställd, när jag köper eller använder plagg med bomull eller tyg av bomull.

Louise Rosenholm - Sammanfattning av dokumentär om bomull

"Det vita guldet" brukar man kalla den där vita, fluffiga, och mysiga tussen. Ja, jag pratar om bomull. Frågan är om bomull är lika fantastiskt som det kan verka, allting har ju sin baksida, visst?

I dokumentären "Ren bomull, smutsig framställning" får vi börja med att följa med Camilla Thulin till Malmöoperan, där får vi veta hur kläder tillverkas för att bli så trovärdiga operans handling som möjligt. Vi får följa med till Bali i Indonesien och se hur tyger vävs. Vi får följa med på en resa och se bomullsproduktionens hårda sanning.

I Baykal, Turkiet träffar vi familjen Erdem, en typisk bomullsproducent. Trots att bomullsproduktion är en jätteindustri i världen produceras det mesta i små jordbruk. För familjen Erdem är varje familjemedlem viktig för att produktionen ska fungera, bomullen är deras liv. Det är ett hårt jobb som både drar till sig sjukdomar och trötthet, men till skillnad från många andra tjänar familjen Erdem pengar på sina åkrar, Men många bomullsarbetare jobbar med det för att de inte har något val och tjänar extremt lite på det.

Visste du att 25% av världens insektsmedelsförbrukning går till bomullsodling? Bomull måste konstgödas flera gånger per säsong, I genomsnitt kräver ett kilo bomull 10 000 liter vatten. Bomull odlas i över 80 länder och endast en procent av världens bomull är ekologisk. Ungefär 70% av all bomull handplockas.

"Ren bomull, smutsig framställning", precis så är det. Bomullsplagg som känns fräscha och bekväma att ha på sig, är egentligen en av de största miljöbovarna och orsakar många människors död just på grund av alla bekämpningsmedel som används för att odla den.

Länk till dokumentär: http://urskola.se/Produkter/184048-Kvalitet-Ren-bomull-smutsig-framstallning

Ida

Idag har jag hunnit med mycket, jag började med att göra mellanlägg som jag pressade på axelsömmarna med hjälp av strykjärn. Den var 12cm lång och 4 cm bred. Sen la jag fram och bakstycke räta mot räta och tvärnålade axelsömmarna. Jag testade min t-shirt och då var den för tajt/liten för mig. Vi planerar att göra en extra remsa så den inte sitter tajt. Jag är nöjd med resultatet.
Nästa gång ska jag rita ut en extra remsa på mönsterpapper. så den inte sitter tajt.

Bomull - Allis

I dokumentären "Kvalitet" berättar de om hur man väver och designar och tillverkar gamla kläder. De visar även om hur man framkallar bomull. 

Turkiet är ett av de 80 länder som man odlarbomull. I den här dokumentären visar dom hur de odlar bomull i Turkiet. Bomullsfröna är blåa och ganska så stora frön. Man blandar dom med insektsmedel och det tror jag man gör för att insekterna inte ska äta på dom när de är sådda, så att bomullen växer. 25% av insektsmedel i världen går till bomullsodlingen. 

Sedan så sår man bomullen och efter 2 månader så har bomullsväxten växt till små gröna stammar och blad. Man använder konstgödsel och konstvattning flera gånger per år för att bomullen ska växa snabbare. Man gör av ca 10.000 liter vatten per kilogram bomull man odlar. Endast 1% av världens bomull är ekologisk. 

Efter 2-8 månader har bomullsväxten växt klart och blivit till bomull. Det blir höga växter med stora knoppar som sedan öppnas upp och blir till bomull. ca 71% av bomullen handplockas från morgon till kväll och skickas sedan vidare till bomullsfabriker för rensning och paketeras i balar. Sedan skickas bomullen vidare till en textilfabrik i Brasilien och de öppnar upp balarna. Sedan kardar de bomullen och efter det spinner de den. Efter det gör dom något som de kallar för varpning, det menas att man sträcker trådarna och rullar dom på en bom. Man klistrar sedan dom, alltså att varptrådarna stärks med lim. Sedan väver man bomullstrådarna till ett tyg och skickar vidare till ett skrädderi där man sedan tillverkar kläderna. 

En familj i Turkiet berättar om bomullsproduktionen. Det är deras jobb och det har jobbet med det ända sen det var små eftersom att de ärvde det av sina föräldrar. Hela familjen är med och arbetar med bomullsodlingen, även barnet. Det är deras egna bomullsfält som det tjänar pengar på, till skillnad från andra länder där arbetskraften är väldigt billig. De är människor som arbetar med bomullen även fast de får en lön som inte går att leva på, och så har det varit i hundratals år. Förr i tiden var bomullsproduktionen ett slavarbete. 

Idag så är det barn som får arbeta med bomullsproduktionen i stället för att gå i skolan. De får arbeta 8 timmar om dagen upp till 7 dagar i veckan. 

Nova V. 11

Sammanfattning om dokumentär

Filmen handlar om kreativitet, hur man tillverkar bomull och hur det används.

Berättaren spenderar dagen på Malmöoperan och pratar med personal om hur deras arbeten ser ut. En av de personerna är Susanne Nilsson Dahlberg som jobbar som patinerare. Hon visar hur man kan färga tyger och kläder, och tillverka mönster, varav ett sätt är att man knyter snören runt tyget och sedan färgar. På detta sätt får man grundfärgen i mönstret man har knytit. Det andra sättet är att flamfärga tyger. Då använder man lite vatten, lite färg, knöglar ihop tyget och lämnar det i vatten- och färgblandningen i ungefär en timme. 

Vi får se en filmning från Bali, Indonesien hur vävning av bomull går till. 

Louise S - Bomull

Filmen "Ren bomull, smutsig framställning" innehöll mycket bra information, främst om bomullsproduktionens historia och hur framställningen av bomull går till. Den innehöll även andra saker som tex hur man kan stryka en bomullskjorta. Man fick även följa med en tjej som heter Camilla som träffade handverkare och pratade om kvalité. Då fick man se lite om hur det kan se ut när man färgar/partinerar ett tyg, tex så kan man knöla ihop ett tyg och lägga ner det i lite vatten och lite färg (i ca 1 timme) för att få coola mönster. Man fick veta att ordet "ikat" är en färg- och vävteknik som betyder "tråd" och "att knyta" (på indonesiska).
Man fick bland annat veta att det under framställningen går åt ca 10 000 liter vatten per kg, att ca 70% av bomullen handplockas, att ca 1% är ekologisk, att ca 25% av förbrukningen av insektsmedel går till bomullsodlingar och att bomull odlas i över 80 länder, ett exempel är Turkiet.
Man fick följa med och se hur det går till, från Odling, skörd och rensning till Spinning, balöppning, kardning, fiberflor, varpning (trådarna rullas på en bom), klistring (trådarna stärks med lim), vävning. Sen fick man även följa med till ett skrädderi där det sker mönsterskärning och sömnad.
Det krävs alltså ganska många olika moment för att framställa bomull. Det går även åt stora mängder vatten. Till en början var det slavar som tvingades arbeta på stora bomullsfält. Idag är det många människor som får arbeta hårt hela dagarna, med låg lön och dålig miljö. På grund av kemikalier och de dåliga miljöerna blir många människor därför sjuka och måste sluta jobba, vilket leder till att de blir utan inkomst. Frakten av den färdiga produkten är en annan sak som inte heller är bra, det gör så det släpps ut koldioxid, vilket leder till den redan ökade växthuseffekten, som i sin tur påverkar det klimat vi lever i negativt.
Framställningen av bomull är alltså inte så vidare bra för varken människors hälsa eller miljön.
  Bomull är ett mjukt material, som används bland annat till att tillverka sköna klädesplagg och sängkläder. Bomull är populärt bland annat för att det står emot tvättning och slitage ganska bra (vilket gör så det håller bättre). Även för att bomull "andas" vilket gör så materialet är skönt när det är varmt.                   

Sofia - bomull

Sammanfattning:

I dokumentären om bomull får vi följa med till olika delar av världen och följa stegen som finns till att göra bomull. Några steg i bomullstillverkning är vävning och färgning.

Vi får först följa med Camilla Thulin och hennes produktion och färgning av scenkläder som används på Malmö Opera.

Sen får vi följa med till Bali där de väver och färgar tyg för hand. De tvinnar ihop flera trådar och tejpar sedan över de delar av trådarna som inte ska färgas. Sen doppar de trådarna i färgen och när färgen har torkat tar man bort tejpen. När de sen ska väva ihop trådarna till tyg sorterar man in trådarna i olika delar och drar igenom trådarna med varandra. Man måste sedan trä tråden för hand i vävstolen, och det är flera tusen trådar. Sen lägger man trådar över varandra och pressar ihop med hjälp av en träkloss och två olika pedaler. På en arbetsdag, ca 10 timmar hinner man väva 1 meter tyg. Tekniken som de använder för färgning och vävning heter Ikat.

Man får också följa med bakom scenen där de visar olika skisser för en teater. Där får man tips som till exempel att eftersom man måste slänga av sig scenkläderna för att sedan byta, brukar de göra sömnsmånen lite större en vanligt så att de blir lätt att slita upp. Man får också reda på att eftersom skådespelarna svettas mycket brukar man lätt sy in en svettlapp, som man bara kan rycka av sen. Det brukar man göra på såna tyg som det är svårt att få bort fläckar på till exempel silke.

Sen kommer vi till själva odlingen av bomullen. Det finns en familj i Turkiet som är Turkiets främsta bomullsodlare. Där har de en stor åker där de sår bomullsfrön blandat med insektsmedel. Efter ca 2 månader ser bomullen ut som murgröna tycker jag, det var väldigt likt i alla fall.  Istället för att göda med ko bajs använder de konstgödning och de använder det flera gånger per säsong. Sen när man vattnar så kan man ju förstå att en liten familj går runt på en stor och vattnar för hand, nej. De gör en konstbevattning, där de gör gropar i jorden för att sedan låta vattnet flöda över hela åkern.
För 1 kg bomull används ca 10 000 liter vatten. Det tycker jag är väldigt mycket och skulle säkert kunna gå till något mycket bättre, till exempel rent vatten i Afrika eller i Sydamerika. Men här står vi och gör bomull med tiotusentals liter vatten istället för att kanske rädda ett liv någon annanstans i världen. Efter 6-8 månader är varje bomullsväxt kanske ca 4 cm stor, och då skördas bomullen. Cirka 70 % av bomullen handplockas vilket är mycket jobb att göra. När man plockar bomull måste alla hjälpa och till och med barnen måste stanna hemma från skolan för att hjälpa till att plocka allting, de kan ta upp till ca 2 veckor. Då vet man hur mycket skolgång de missar.  De har också dåliga arbetsförhållanden, de jobbar från morgon till kväll och har då bara en rast, men sen är det bara bomull som gäller resten av dagarna. Sedan ska bomullen sköljas och rensas från taggar. och de görs i fabrik och fabriker släpper ut mycket koldioxid vilket kan göra att bomullen till slut inte kommer "vilja" växa där det har varit massa koldioxid utsläpp. Lönen är väldigt dålig och man kan knappt leva på den och man blir ofta sjuk av de smutsiga arbetsplatser, och blir man sjuk som gammal kan man dö, i bomullsindustrin idag är det cirka 100 miljoner människor involverade, men om de flesta blir sjuka och några dör kommer det snart inte finnas några människor som jobbar inom bomullsindustrin längre. De flesta vill ha ett riktigt jobb med riktigt lön, eller utbildning, men nu har de inte några framtidsdrömmar längre eftersom de vet att de kommer att få plocka bomull resten av sitt liv. Alltså gör man inte det här frivilligt, ska man göra ett jobb ska man i alla fall gilla det och få en riktig lön!

Jag tycker inte att de låter så bra att plocka bomull, de flesta vill inte det och det är en riktigt dålig lön som man inte kan leva på. Jämför man mellan Bali och Turkiet vill de flesta i Bali faktiskt jobba med de jobb de har, även fast de är svårt gillar dem sina jobb. Men i Turkiet är det ingen som vill jobba med bomullsplockning men de vet att de måste. De är dåliga arbetsförhållanden och dålig lön, de flesta blir sjuka. Jag tycker att de som vill plocka eller prova på att plocka bomull ska få göra det, man ska inte bli tvingad till att göra någonting. Man kanske vill ha ett annat jobb och en riktig utbildning så att man kan få en bra lön och kunna köpa mat och försörja sin familj för den.

I Turkiet får barnen inte gå i skolan på grund av att de måste plocka bomull, medan här i Sverige är det skolplikt och alla barnen måste gå i skolan och då kan vi få en utbildning som kan leda till ett riktigt jobb och bra lön. Den enda gången vi får lämna skolan för att jobba är på våran PRAO då vi får prova hur det känns att jobbar och kanske hinna tänka efter om de är det här man kanske vill jobba med i framtiden.  De är därför jag inte gillar bomullsplockning, de som vill får göra de men om man inte vill ska man få göra något annat.

Maria - Bomull

Ur filmen så lärde jag mig väldigt mycket om bomull och hur man på olika sätt  kan arbeta med olika material, fortsättningar och mönster i olika länder. I filmen fick vi också träffa lite olika människor på olika platser i världen. 

Bali har mycket rik kulturhistoria i allt från konst och dans, till hantverk, t.ex. de tyger som Anak skapar. Vi får reda på att det indonesiska ordet "ikat" har två olika betydelser – både "tråd" och "att knyta". ”Ikat” är en slags vävning, man kan känna igen tyget på dess en vaga kontur. Ett mönster som vanligen förekommer i Indonesien är blommönster. 

I Bali fick vi lyssna på Anak, en femtioårig kvinna, som berättade lite om hur de arbetar med vävning, på Bali i Indonesien. Hon berättade om hur hela processen är för att framställa och tillverka ett tyg. Först färgar man in mönstret i de horisontella trådarna. Mönstret ritas direkt på bomullstrådarna och arbetaren täcker de delar som inte ska färgas med plast band. Precisionen hos arbetaren bestämmer hur tydligt mönstret blir. Sedan färgas trådarna och då används ofta naturliga färgämnen, men just där de färgade i filmen använde de bara syntetiska färgämnen. 

När tyget sedan har torkat, tar man bort plast banden och mönstret är färdigt. Efter det är det dags för att trä varpen, dvs. vävstolen. Med hjälp av skytteln, som repeterat går fram och tillbaka, bildas tyget och mönstret bildas av trådar gemensamt. Anak hinner väva drygt en meter per dag.

I Indonesien används ofta naturliga växtfärger från naturen som från växter, bark, blad och frukter, vilket är otroligt bra för miljön, eftersom man då inte behöver tillverka färg i fabriker, vilket skadar naturen och förvärrar växthuseffekten.

Bomull odlas i över 80 länder. Bomullsfrön täcks med insektsmedel, för att så mycket av det som odlas ska kunna säljas. 25% av jordens sammansatta förbrukning av insektsmedel går till bomullsodling.

Man konstgöder och bevattnar också odlingsfälten, det går åt ca 10 000 liter vatten går till 1kg bomull. Växttiden för en bomullsplanta är 2 månader och inom 6-8 månader är bomullen färdigodlad. Efter att bomullen är plockad transporteras den till en fabrik där den renas från smuts och andra orenheter. Bomullen fraktas sedan vidare till andra länder, där den kardas och spinns till tunn tråd. Sedan rullas trådarna upp på en rulle. Sen klistras varptrådarna med lim, vilket stärker dem. Efter det vävs trådarna och det vävda tyget fraktas till skrädderier som tillverkar kläder.

På Malmöoperan, får vi träffa hantverkarna som arbetar där. När de ska tillverka kostymer till en opera som utspelar sig inom en äldre tidsperiod, till exempel kläder från 1800-talet använder de speciella skisser, och blandar olika kläder som de har på lagret, för att kunna framställa så verkliga kläder som möjligt till föreställningarna. Det finns både dam och herrskräddare som designar kläder.

Jag vart förvånad över hur många människor som ”lider” på grund av bomullsindustrin.  Jag visste inte att de var så många barn-och låglönade arbetare. Jag blev förvånad över att 70% av bomullen handplockas, det känns som om vi i vårt moderna samhälle borde ha hittat ett effektivare sätt som ändå är ekonomiskt gynnsamt. Jag vart också förvånad över att bara 1% av världens bomull är ekologisk. I dagens samhälle känns det som om det borde vara en mycket större procent som är ekologisk, eftersom vi idag är så medvetna om klimatpåverkan som allt vi gör har. Jag blev förvånad över hur många det är som blundar för detta, eftersom deras kläder annars kommer bli dyrare.

Ida

Idag fick vi kolla på en halvtimmes lång video som handlade om bomull.

Min sammanfattning om filmen är att den var mycket lärorik, om bomull och tillverkning oavsett för vem som skulle ha sett den. En stor del av våra kläder tillverkas av bomull. Att tillverka bomull kräver mycket jobb, ca 70% av all bomullsplockning handplockas, annars används maskiner.  Många blir sjuka på grund av den dåliga miljön. Bomullsplockning kan vara ett mycket hårt arbete, men familjer tjänar pengar på sina bomullsfält. Det mesta bomullen odlas i länder där arbetskraften är billig och där arbetar människor för löner som inte går att leva på. Så har det varit i hundratals år. Bomullsplockning går i arv från deras farföräldrar. Många som jobbar med bomullsplockning drömmer om att få studera och ha ett yrke. Många barn får inte gå i skolan på grund av bomullsarbetet. När den industriella revolutionen tog fart i England på 1700-talet jobbade fler barn än vuxna i textilfabriker. Sedan dess har bomull och barnarbete suttit ihop. Vid körd måste skolbarnen arbeta åtta timmar om dagen ibland sju dagar i veckan.

När man ska tillverka bomull täcks bomullsfrön med insektsmedel för att kunna odlas. Efter att det har växt (som görs på ca 2 månader) gör de en konstbevattning. Efter skörden skickas bomullen till en fabrik, Diyarbakir. Där sker en rensning som tar bort bakterier. Det fraktas sedan vidare till en textilfabrik, fortleza, Brasilien. Där görs en balöppning,  kardas (med fiberflor) och spinns till tunn tråd. Sedan varpas trådarna genom att sträckas ut och rullas upp längst en rulle. Efter det klistras och stärks varp trådarna med lim. Sedan sker det en vävning som sedan fraktas till skrädderiet.Vid skrädderiet sker en mönsterskärning och sömnad. Och av allt det är får vi kläder, av en genomsnittlig skjorta används 2700 liter vatten och 0,6 kg kemikalier. 

Mycket fakta som jag lärde mig som är viktigt att känna till är att i genomsnitt används 10 000 liter vatten per kg bomull. 25% av världens förbrukning av insektsmedel går till bomullsodling. Konstgödning görs flera gånger per säsong. 1 % av världens bomull är ekologisk. Ca 70% av all bomull handplockas, annars med maskin. Bomull odlas i över 80 länder och bomullsindustrin involverar idag 100 miljoner människor.

I filmen får man följa en kvinna, med namn Anak Agung Putri, som är 52 år gammal och kommer från Bali i Indonesien. För henne tog det ett år att lära sig väva. Anak tycker vävning är svårt men hon ser det positiva ur det. Hon berättar även hur de arbetar med vävningen,  Bali har en rik kulturhistoria, från konst till dans- till olika hantverk, som träträsnitt och den mycket särpräglade färg och vävtekniken ikat. Indonesiskaordet ”ikat” kan betyda både ”tråd” och att ”knyta”. Man känner igen ikat på mönstrets vackra vaga kontur. Typiskt balinesiska motiv är olika blommönster. Färgerna är olika, röd, blå, svart och vitt.

I Sverige sätter importerat bomull fart på textilindustrin. Eftersom textilarbetare tidigare varit en syssla för kvinnor i hemmet. Därför utförs även jobben i fabrikerna till största del av kvinnor. Lönerna är de lägsta i landet för kvinnor. Alla manliga har 40 öre extra i timmen, bara för att de är män. Det gör att männen tjänar 20 kronor i veckan mer än kvinnor. Många förstår inte varför, för kvinnor gör precis samma arbete som männen.

Ricardo Garcia Canchaya som är reporter berättar om hur man stryker bomullsskjortor på rätt sätt. På en ljus skjorta spelar det ingen roll, men på mörka skjortor stryker man på baksidan för att slippa att få glansmärken.  För att kunna stryka behövs bra strykjärn, ju tätare och varmare ånga, desto enklare för alla. Man ska alltid börja med kragen, sedan stryka ner till armarna, sedan göra framsidan, börja med bröst partiet sedan fortsätter du med midjan. Slutligen ryggen, börja med axelpartiet sedan ryggen. Sen är du klar!

Camilla Thulin berättar om Malmöoperan där hon tillsammans med dam- och herrskräddare berättar om hur idéer blir till färdiga kollektioner. I teatern handlar det mycket om den specifika tiden, i det här fallet 1896-1931. Där får man dyka in i tiden och se men framför allt förstå hur folk såg ut på riktigt. Efter att ha kollat i böcker, resulterar det i skisser. Det ska vara på riktigt inte någon fantasi. Publiken måste känna historien. Att göra ett sådant jobb med kläderna kan ta 1, 5 år att genomföra.

Camilla frågar två dam och herr- skräddare om vad dom anser är ett bra hantverk, dom tycker att gamla plagg är mycket bra hantverk eftersom dom är handsömnad och väldigt genomtänkta. Dom visar ett mycket fint hantverk från 1916, som har fina handsydda knapphål och fina detaljer. Fint hantverk som både har god kvalité av klassiskt snitt.   

Två tips som skräddarna gav är att om man ska börja sy är är det bra att lägga mycket sömsmån, För då kan man ta ut den och ta in den. Ifall man skulle bli större i framtiden går sömsmånen att ändra. Helst ska sömsmånen placeras bak på ryggen. 

En till sak som skräddarna tipsar om är att sätta in armlappar som behöver kemtvättas. Det spar mycket tid och lukt. Svettlappar går att köpa i tygfabriker. Enkelt att bara fästa. Har man det i sidenplagg slipper man fula fläckar under armarna.

Slutligen berättar Camilla sina bästa tips om kläder. Har man ett bra plagg med god passform som börjar bli risigt ska man sprätta isär plagget, rita av det på ett mönster papper. Då har du ett mönster som kommer passa perfekt. Finast resultat får man med naturmaterial som ull, bomull, siden och lin.

Men det viktigaste tipset som jag lärde mig mest av var att ”våga göra fel, för det är misstagen vi lär oss av”.  Jag har lärt mig mycket nytt om bomull och hur man använder material, mönster och former i andra länder. Samt att det är ett hårt och ohälsosamt jobb att bomulls plocka. 

Moa

Under dagens lektion fick vi själva titta på en halvtimmes lång dokumentärfilm om bomull under länken: www.ekillaslojd.weebly.com .


Om jag ska sammanfatta filmen så lärde jag mig väldigt mycket om bomull och hur man på olika sätt arbetar med matereal, former och mönster i andra länder. Filmen handlade dels om en kvinna, 52 åriga Anak, som berättade lite om hur de arbetar bland annat med vävning, på Bali, Indonesien. Hon berättar om hur hela vävningen går till för att framställa och tillverka ett tyg. Först färgar man in mönstret, den horisontella tråden i vävmaskinen. Mönstret ritas på bomullstrådarna och delas med hjälp av täckandre plastband på de delar av tyget som inte ska färgas. Då ser man sedan mönstret. Men när mönstret är färgat, blir den del man täckt med band, ej färgad. Sedan färgas trådarna och då används syntetiska färgämnen. När tyget sedan har torkat, tar man bort plastbanden och mönstret är färdigt. Efter det är det dags för att trä varpen, vävstolen. Då får man fram alla trådar.  Med hjälp av skytteln, som går fram och tillbaka, bildas tyget och dess mönster av alla gemensamma trådar tillsammans, som spänt dras genom skytteln.


Balis kulturhistoria är rik i både från konst och dans, till hantverk. Anak berättar att det indonesiska ordet "ikat" har två betydelse - "tråd" och "att knyta". Ikat är en slags vävning. Mönstret har en vag kontur. Ett indonesiskt mönster som är vanligt i Indonesien är blommönster. I Indonesien används naturliga växtfärger från naturen som från växter, bark, blad och frukter, vilket är otroligt bra för miljön, då man inte behöver tillverka färg i fabriker, med hjälp av giftiga ämnen som kan skada naturen och dess växthuseffekt.


På Malmöoperan, arbetar hantverkarna flitigt. När de ska tillverka kostymer som är inom en äldre tidsperiod, till exempel kläder från 1800-talet använder de speciella skisser, för att kunna framställa så verkliga kläder som möjligt till föreställningarna.


I över 80 länder odlas bomull. Bomullsfrön täcks med insektsmedel, för att kunna odlas och gro. Hela 25% av jordens förbrukning av insektsmedel går till bommullsodling. Man både konstgöder och bevattnar odlingsfälten. Det tar cirka 2 månader för en bomullsplanta att växa upp och bli stor och inom 6-8 månader är bommullen färdigodlad och utslagen. 10 000 liter vatten går till 1kg bomull. Efter att bomullen är färdigplockad, renas den på fabrik från smuts och orenheter. Bomullen fraktas till andra länder, där den kardas och spinns till tunn tråd. Sedan varpas trådarna och rullas upp på en rulle/bom. Efter det klistras och stärks varptrådarna med lim. Sedan vävs de och det vävda tyget fraktas till skrädderiet som tillverkar kläder.


Det finns både dam och herrskräddare som designar kläder.

Matilda - Bomull

Sammanfattning:

I dokumentären om bomull får vi besöka olika platser i världen och se olika jobb som involverar bomull, vävning och färgning av tyger bl.a, samt tips på hur man ska stryka en skjorta.

Vi får se och höra hur det kan vara för de som jobbar med att sy/tillverka scenkläder på operan i Malmö. Framförallt fick vi se kläder som sytts med gammaldags stil för teater och musikaler. Jag fick bl.a. lära mig att man ofta lägger till några cm extra i sömsmån ifall skådisen lägger på sig eller förlorar några kilon så man lätt kan ändra måtten så plagget fortfarande sitter bra. De pratade även om vad som karaktäriserar ett bra hantverk t.ex, på gammal plagg lite handsytt som knapphål bl.a. 

Vi får följa med till Bali t.ex och se hur man gör mönstret på tyger där. Deras mest typiska mönster är kallat ikat. 

I filmen fick man se hur jobb kan se ut i fattigare länder där dem inte har råd för en utbildning. Kvinnor(oftast) får sitta hela dagar vilket kan innebära 10 timmar och väva tyg. Efter en dag kan de ha vävt 1 meter tyg, alltså 10 cm/timme. 

Vi fick även se hur det kan se ut för de som odlar och plockar bomull. Även fast bomullsproduktionen är stor över hela världen kommer den mesta bomullen från små jordbruk. Familjen Erdem i Turkiet, är en typisk producent av bomull.

Familjen Erdem har jobbat med bomullsjordbruk i generationer, de har ärvt sitt bomullsfält av sin far och farfar(osv.) En av de kvinnliga familjemedlemmarna berättade att hon alltid har drömt om att få gå i skolan och få ett yrke. Hennes far hade skrivit in henne till skolan men pga bomullsfälten bl.a. vägrade hennes farfar och hon har istället fått fortsätta jobba på bomullsfälten. Hon säger att hennes hopp är borta, det finns inte kvar längre.

De berättar att de får gå från morgon till kväll med endast 1 timmes paus för lunch, resten av dagen går de och plockar bomull. Hela familjen inklusive de yngsta barnen måste hjälpa till, de har det inte så bra så att de får gå i skolan. Ändå har familjen Erdem det ganska bra jämfört med andra bomullsproducenter eftersom de kan tjäna pengar på sitt egna fält. På andra bomullsfält är arbetskraften billig och folk som inte har något annat val får jobba för en lön som knappt går att leva på.

Bomullsproduktionen var stor även på 1800-talet i USA där amerikanerna hade slavar som arbetade på deras bomullsfält. Trots att slaveriet förbjöds 1865 fick slavarna stanna kvar på bomullsfälten. Deras lön var mat och en plats att sova på.

Vi barn och ungdomar i Sverige kan säga att de som inte har råd eller kan gå i skolan har tur, att det skulle vara så skönt om vi också fick slippa skolan, men det är vi som har tur. Vi gnäller om våra problem, men de är små som smulor jämfört med dem i fattiga länder. Vi kan gå i skolan, få kläder i överflöd och vi kan gnälla över hur äcklig mat vi får medan folk svälter i andra länder. Vi kan skatta oss lyckliga att vi har chansen att gå i skolan, kunna utbilda oss, få ett bra jobb, tjäna tillräckligt med pengar för att kunna försörja oss själva. Problemet är att vi tar allting förgäves.

Jag tycker det är hemskt hur jobb och livet ser ut för de i fattiga länder. De sitter och sliter varje dag för att plocka bomull och tillverka tyger för att kunna överleva, medan vi sitter och gnäller över att det inte finns något bra program på tv. De har haft drömmar om att få gå i skolan och få ett jobb, men de vet att det inte kommer hända för de måste tjäna pengar för att försörja sin familj som inte heller kan gå i skolan. Vi i Sverige kan skatta oss lyckliga.