Julia - Bomull

Inledning, vad jag lärt mig
Idag på slöjden har vi fått se en halvtimme lång dokumentär om bomullens resa från ett frö till kläder vi bär, hur man syr och färgar kläder på teatern, vi har fått lära oss om arbetarna på bomullsfabriker och fält, samt bomullens historia.
Dokumentären kallad ’Ren bomull, smutsig framställning’ rymde mycket viktig information, främst om bomullsindustrins historia och framställningen av bomull. Den berättade inte bara om det, utan även andra saker som t.ex. hur man kan stryka en bomullsskjorta.

·        1. Jag har lärt mig mycket nytt om bomull och hur man använder material, mönster och former i andra länder. Samt att det är ett hårt och ohälsosamt jobb att plocka bomull.

·        2. Jag har lärt mig om världens och Sveriges klädhistoria, alltså, hur vi har sett ut förr i tiden, vilka plagg vi bar och vilka material vi klädde oss i.
Jag har lärt mig skillnad i hur män och kvinnor har haft det som arbetare och hur män och kvinnor har klätt sig förr, hur det skiljer sig där.

·        3. Jag har lärt mig om hur man kan ta hand om sina skadade kläder och hur man ska få kläderna att hålla sig fräscha längre, t.ex. genom armlappar.

·        4.Viktig statistik om miljöpåverkan och hur bomullsproduktionen påverkar omvärlden, samt hur arbetare har det på bomullsfälten och hur orättvist deras arbete faktiskt är, jag har lärt mig vad som krävs för att bomull ska gå från växten till en fullfjädrad bomullströja.

·        5. Jag har lärt mig om textilindustriers arbetare runtom i världen och hur deras dagliga liv ser ut, samt vad det jobbar med.

·        6. Jag har lärt mig lite om hur bomull producerades förr i tiden i USA och hur slavarna hade det, samt hur det skiljer sig i dag.

·        7. Jag har lärt mig flera nya begrepp och tekniker, t.ex. vad Ikat, armlappar, och batik är.

·        8. Jag har fått lära mig hur man stryker bomullsskjortor ordentligt så att det ser fint ut.

·        9. Jag har lärt mig om hur textilindustrierna ser ut runtom i världen, och inte bara hur det ser ut i västerländska land, det var intressant att se hur de producerar kläder i Indonesien, samt hur deras produktion och arbetssätt skiljer sig från det svenska sättet.

·        10. Jag har också börjat fundera hur bomullsproduktionen påverkar arbetarna och hur jag borde se det ur en konsuments ögon, borde jag faktiskt köpa dessa plagg om det innebär att en människa utsätts för farliga kemikalier för att producera tröjan?

·        10. Är det värt att köpa en billig tröja när jag vet att någon arbetare producerat tröjan för en slitlön? Nej, det är det faktiskt inte, därför är denna film viktig att se, den väcker uppseende på ett problem som påverkar otroligt många människor runtom i världen.

·        11. Jag har också börjat fundera hur vi kan se mot framtiden och hur vi kan utveckla våra industrier för en mer hälsosam och miljövänlig produktion, vilka material borde vi producera tröjorna av? Och hur producerar vi våra råvaror på det bästa sättet? Vi är faktiskt denna världs framtid, för att rädda oss själva och framtida generationer måste vi fundera på hur vi kan röra oss mot en mer hållbar utveckling.

Jag blev väldigt överraskad av att höra hur många människor som verkligen skadas på grund av bomullsindustrin, hur mycket farliga kemikalier som används för att producera bomull och hur mycket resurser som går åt för att producera bomull, det är inte bra för arbetarna eller miljön.
Jag blev förvånad över tanken att bomullen faktiskt fortfarande plockas som under slaveriet, det känns som att ett utvecklat samhälle borde insett att denna typ av produktion inte är bra för någon och att vi inte tjänar på det i längden, det var hemskt att höra att bara 1% av bomullen är ekologiskt framställd, att 10 000liter vatten går åt i produktionen av bomull och att 25% av världens insektsmedel används i bomullsproduktionen.

Början av filmen
Dokumentären i sig börjar på Malmös Opera där man får träffa flera viktiga personer för teatern, bland annat en kvinna som heter Susanne, där fick vi lära oss om patinering och hur hon färgar plagg, t.ex. så kan man göra ett sorts batiktryck, eller måla flamfärger på tyg genom att låta tyger ligga i färgat vatten i ungefär en timma, genom detta får vi en förståelse för vad hon arbetar med på operan och hur man kan färga tyger för att ändra stil och tidsepok.
Patinering är när man får nya plagg att se mer gamla ut, man föråldrar plagg genom att färga, sy och klippa i plaggen på olika sätt så att kläderna ser mer burna ut, i Malmös Teater vill man att plaggen och tygerna ska se ut som att de kommer från vissa specifika tidsepoker som teatern utspelas i.

Camilla Thulin pratar om sitt jobb och vilka uppgifter de har på Malmöoperan, där jobbar hon tillsammans med både manliga och kvinnliga skräddare, alla samarbetar och förklarar hur idéer och tankar kan övergå till storskaliga kollektioner. Inom teatern brukar man ofta jobba för specifika epoker och tider, den här gången pratar man om slutet på 1800-talet och början på 1900-talet, mer specifikt 1896 till 1931, genom att vara skräddare på teatrar får arbetarna lära sig mer om olika epoker och hur man klädde sig under den tiden, och efter att man fått en ungefärlig förståelse över hur människorna såg ut då får man skissa ut en riktig idé baserat på fakta.
Publiken måste känna historien. Att göra ett sådant jobb med kläderna kan ta 1, 5 år att genomföra.

                                  
Camilla frågar två dam och herr- skräddare om vad dom anser är ett bra hantverk, dom tycker att gamla plagg är mycket bra hantverk eftersom dom är handsömnad och väldigt genomtänkta. Dom visar ett mycket fint hantverk från 1916, som har fina handsydda knapphål och fina detaljer. Fint hantverk som både har god kvalité av klassiskt snitt.  

Två tips som skräddarna gav är att om man ska börja sy är det bra att lägga mycket sömsmån, För då kan man ta ut den och ta in den. Ifall man skulle bli större i framtiden går sömsmånen att ändra. Helst ska sömsmånen placeras bak på ryggen. 

En till sak som skräddarna tipsar om är att sätta in armlappar som behöver kemtvättas. Det spar mycket tid och lukt. Svettlappar går att köpa i tygfabriker. Enkelt att bara fästa. Har man det i sidenplagg slipper man fula fläckar under armarna.

Slutligen berättar Camilla sina bästa tips om kläder. Har man ett bra plagg med god passform som börjar bli risigt ska man sprätta isär plagget, rita av det på ett mönster papper. Då har du ett mönster som kommer passa perfekt. Finast resultat får man med naturmaterial som ull, bomull, siden och lin.

Det viktigaste citatet jag hörde i filmen var ”våga göra fel, för det är misstagen vi lär oss av.” detta tipset kan man applicera på allting i livet och är väldigt användbart, det ska jag komma ihåg och tänka på.

Inom Sveriges historia från starten av bomullsproduktionen har bomull haft sin påverkan på textilindustrin, förut var själva textilarbetet ett jobb för hemmafruar, sedan gick det vidare till större fabriker som kvinnor fick jobba i för att producera kläder, och det ser ungefär ut så idag, men inte bara i Sverige, idag utförs också dessa jobb ofta av kvinnor och textilindustrin är faktiskt dominerad av kvinnor, men även fast detta händer tjänar de manliga arbetarna 40 ören extra varje timma, just bara för att de är män, på en vecka har de då tjänat 20kr mer än sina kvinnliga medarbetare, och 120kr mer på en vecka, även fast de har exakt samma uppgifter och troligen jobbar lika hårt.


Indonesien
I en annan del av filmen får man träffa en till kvinna, hon heter Anak Agung Putri, hon är en 52årig väverska från Bali i Indonesien, det tog ett år för henne at lära sig att väva, själv tycker hon att det är ett svårt men roligt jobb, här får vi lära oss om en färg- och vävteknik som är väldigt framstående inom Indonesien, denna teknik kallas för Ikat, ett typiskt motiv inom balinesisk ikat-mönstring är blommor, dessa motiv kommer i olika färger såsom rött, blått, svart och vitt, och det är också så man känner igen ikat, på den vaga konturen mönstret har, och de typiska balinesiska motiven.
Jag fick också lära mig om språk, jag fick lära mig att i Indonesien betyder ordet ”ikat” flera saker, ”tråd” och ”att knyta.”
Väverskan Anak väver för hand och vi får se hur det går till, så som jag förstod det tvinnar de ihop flera trådar och tejpar sedan över de delar av trådar som inte kommer bli färgade, sedan droppas de tvinnade trådarna i färg.
Efter att färgen har torkat tar man bort tejpen och då får man jättefina tvinnade resultat.
Indonesiens höga användning av naturliga växtfärger påverkar miljön mycket mindre än konstgjorda kemikaliska färger som görs i fabriker runtom i världen, detta minskar textilindustrins klimatpåverkan mycket och om man följde Indonesiens initiativ skulle nog miljön må mycket bättre, då miljön skulle slippa stora utsläpp av farliga kemikalier i naturen.
Färgerna som görs kommer från naturen, man framställer färger genom att ta olika råvaror från naturen, som t.ex. väster, bark, blad och frukter, så att framställa färger från naturliga råvaror runtom oss minskar klimatpåverkan, detta är positivt, för att dessa människor ska fortsätta kunna producera miljövänliga kläder borde man köpa mer därifrån och inte försörja dåliga företag som H&M, dessa företag förespråkar omänskligt barnarbete i länder där mänskliga rättigheter inte tagit sig så långt, människor tar på sig dessa farliga, hälsoskadande jobb för att försörja sig själva och sina familjer.
H&Ms fabriker i Bangladesh och andra delar av världen uppfyller inte hälsokraven och villkoren för säkert arbete, detta borde inte få fortgå, därför borde vi hellre köpa kläder från lyckliga arbetare som tycker om deras jobb.

Hur man stryker en skjorta
En man vid namn Ricardo Garcia Canchaya som jobbar som reporter berättar för oss om hur man stryker bomullsskjortor på ett ordentligt sätt, på en ljus skjorta spelar det faktiskt inte någon roll, men på mörkare skjortor behöver man stryka på baksidan för att slippa få glansmärken, sedan börjat man alltid med kragen och stryker ned mot ärmarna, och sedan kan man börja stryka framsidan, man börjar med bröstpartit och fortsätter sedan ned mot midjan, sedan slutar man med att stryka från axlarna, och sist ned mot ryggen, sedan är man faktiskt klar!

Viktig fakta
En stor del av våra kläder tillverkas av bomull. Att tillverka bomull kräver mycket jobb, ca 70% av all bomullsplockning handplockas, annars används maskiner.  Många blir sjuka på grund av den dåliga miljön. Bomullsplockning kan vara ett mycket hårt arbete, men familjer tjänar pengar på sina bomullsfält. Det mesta bomullen odlas i länder där arbetskraften är billig och där arbetar människor för löner som inte går att leva på. Så har det varit i hundratals år. Bomullsplockning går i arv från deras farföräldrar. Många som jobbar med bomullsplockning drömmer om att få studera och ha ett yrke. Många barn får inte gå i skolan på grund av bomullsarbetet. När den industriella revolutionen tog fart i England på 1700-talet jobbade fler barn än vuxna i textilfabriker. Sedan dess har bomull och barnarbete suttit ihop. Vid körd måste skolbarnen arbeta åtta timmar om dagen ibland sju dagar i veckan.

Viktig fakta som jag lärt mig om själva bomullsproduktionen är att det används i genomsnitt 10 000 liter vatten/kg bomull, 25% av världens förbrukning av insektsmedel går till själva bomullsodlingen.
Konstgödning och bevattning görs flera gånger varje säsong för samma odling av bomull.
Bara 1% av världens bomullsproduktion är ekologisk. Bara ca 70% av bomullen handplockas sedan plockas det med maskin. Bomull odlas i över 80 länder, ett exempel är Turkiet, idag involverar bomullsindustrin cirka 100 miljoner människor.

När man ska tillverka bomull täcks bomullsfrön med insektsmedel för att kunna odlas. Efter att det har växt (som görs på ca 2 månader) gör de en konstbevattning. Efter skörden skickas bomullen till en fabrik, Diyarbakir. Där sker en rensning som tar bort bakterier. Det fraktas sedan vidare till en textilfabrik, Fortaleza, Brasilien. Där görs en balöppning,  kardas (med fiberflor) och spinns till tunn tråd. Sedan varpas trådarna genom att sträckas ut och rullas upp längst en rulle. Efter det klistras och stärks varp trådarna med lim. Sedan sker det en vävning som sedan fraktas till skrädderiet. Vid skrädderiet sker en mönsterskärning och sömnad. Och av allt det är får vi kläder, av en genomsnittlig skjorta används 2700 liter vatten och 0,6 kg kemikalier. 

Analys
För att producera bomull krävs alltså många dyra, tidskrävande och miljöfarliga moment, det går åt stora mängder vatten samt att det insektsmedel (kemikalier) som släpps ut skadar arbetare och naturen.
Dessa kemikalier som folk handskas med utan rätt säkerhetsutrustning påverkar många människor som tillslut blir sjuka och måste sluta jobba, detta leder till att de inte får in pengar till sina familjer och kanske aldrig kan ta sig tillbaka till sina jobb, detta är inte bra.
Bomullen har dock varit en stor del i världens historia, det är väldigt svårt att bryta sig ifrån traditioner och sätt man arbetat med länge, speciellt om man själv tjänar på det, då är det lätt att blunda för de andra som blir skadade.
Därför är det viktigt att den framtida generationen väljer att ta avstånd från bomullsindustrin och tittar mot en mer hållbar utveckling.