Sammanfattning
Filmen började med att dom visade en kvinna som färgade tyg på Malmöoperan. De två kvinnorna berättade om olika färgningstekniker och hur man färgade olika tyger. Efter det var det en kvinna i Bali, Indonesien, vom var väverska. Kvinnan hette Anak Agung Putri, 52, och det tog ett år att lära sig att väva. Hon berättade hur man vävde, att silke var det svåraste att väva, även lite om Balis kultur och sist vad Ikat betyder, vilket betyder tråd/att knyta på indonesiska. Hur trådar färgas förklarades av berättaren och hon berättade om både naturlig och konstgjord färgning, t.ex. att det var vanligast att färga naturligt, med växter och kryp, men nu är kemikalier mer vanligt.
Efter detta visades Malmöoperan igen och där syddes kostymerna för Doktor Zjivago, som skall utspela sig mellan 1896-1913 i Ryssland. För att göra kläderna gick de igenom gamla och nya historieböcker och gjorde mycket research och det tog 1,5 år att göra klart allt med 350 människor som jobbade med kläderna.
Sedan visade filmen hur bomull växte och hur det gick till. De sår först frön, som är blåa, sedan sprutar de massor med insektsmedel på växterna när de sår, den igen efter två månader när de har växt lite. Rösten berättade att 25% av allt insektsmedel går till bomullen, att konstgödseln händer flera gånger per säsong och att det går 10.000 l vatten per kilo bomull när man konstbevattnar. Hon berättade även att bara 1% av all bomull i världen är ekologisk och att när bomullen har växt klart, efter 6-8 månader, så handplockas 70% av all bomull innan det åker till fabrikerna för att rensa. Efter detta åker det tilltextilfabriker. Där kardas bomullen, den spinns, går igenom en sak som kallas varpning, vilket är när bomullen sträcks och rullas på en bom. Efter detta stärks den med lim, bomullen går vidare till vävningen, sedan till skrädderiet där bomullen mönsterskärs vilket är när den får ett motiv. Sist så åker den till skrädderi och sömmerskor syr med bomullen.
En genomsnittlig bomullsskjorta tar 2700 liter vatten och 0,6 kilo kemikalier för att tillverka, vilket inte är bra för miljön.
Sedan berättade Silan Diliens hennes historia om en klänning som hon tog med sig när hon flydde landet, genom både minfält och bomullsfält. Klänningen var det enda som hon fick med sig efter flykten, resten av hennes saker hade blivit förstörda i fält och när de blev beskjutna. Alla i hennes flyktinggrupp klarade sig över gränsen.
Efter detta visade filmen bomulls plockare i Turkiet, som är ett av de 80 länder som odlar bomull. Då fick man föla en typisk bomulls plockar familj som berättade hur det var att skörda bomullen. Mamman i familjen Erdem berättade att de plockar hela dagarna utan raster utan en, vilket är en timmes lång lunch, att bomull är det som ger dom alla pengar, det har jobbat med bomull sen de föddes och att jobbet går i arv. Trots detta har familjen Erdem bättre än de flesta bomullsarbetare.
Rösten berättade sedan om att bomullen kallades för det vita guldet förut, att under 1800-talet gjorde USA en enorm bomullsproduktion och att även när slavar blev förbjudet år 1865 så var bomullsarbetare fortfarande kvar och deras lön var mat och husrum. Många som arbetar med detta fick inte gå i skola och efter den industriella revolutionen i England under 1700-taler så var det fler barn än vuxna som arbetade i textilfabriker. Därför förknippade man bomull med barnarbete. Barnen fick ofta jobba 8 timmar per dag, 7 dar i veckan.
100 miljoner människor arbetar med bomull och de flesta kan inte försörja sig, har dålig lön och blir sjuka pga. Den dåliga miljön som finns på arbetsplatserna.
No Uppgiften
Hej rektorn!
Vi på elevrådet rekommenderar att vi använder syntettröjor istället för ull eller bomullströjor. Vi satt och diskuterade detta på det senaste elevrådet vi hade och detta är vad vi kom fram till.
Syntettröjor är gjorda på råolja som framställs kemiskt, men det är bättre tillverkat än vad bomull och ull är. Ull är hårfibrer som kommer ifrån får, men dels så doppas fåren i insektsmedel för att ullen inte skall förstöras och om man skulle färga tyget skulle det ta mer än 1kg kemikalier, för 1kg tyg. Bomull växer på stora plantager, och odlas i Asien, delar av Afrika och vanligast är bomullen från Amerika. Marken som bomullen växer på skulle man kunna använda för att odla föda till människor eller djur i stället, så vi borde inte använda oss av det. Dessutom, om vi skulle färga tyget skulle det ta mindre än 1kg kemikalier för 1kg tyg.
En nackdel med syntettyget är att det kräver sammanlagt 150MJ/kg när man utvinner råoljan och producerar kläderna medans framställningen av bomull bara kräver 50 MJ/kg.
Syntettyg tar minst vatten av alla olika material och det är inte lite det skiljer.
Vattenåtgången för produktionerna av det olika tygerna skiljer rätt så mycket. Bomull tar 15000 liter vatten för 1kg tyg, ulltyger tar 5000 liter per kilo tyg och syntettyg tar bara 100 liter per kilo tyg.
Syntettröjor är bra att återvinna med. Syntetmaterialet i tröjorna kan produceras av återvunna plastflaskor och klädproduktion av återvunnen plast avger 50% mindre koldioxid och kräver 60% mindre energi än om man skulle använda råvaran. Syntetiskt material kan även förbrännas och den energin man tar tillvara kan man använda som fjärrvärme och kläderna har ett högt energiinnehåll. Medans bomull hat ett relativt högt energiinnehåll och ullkläder har ett lågt energiinnehåll.
Man kan återvinna både ull och bomull men det är inte lika givande. Bomull kan klippas isär och trådarna kan användas till nya kläder men vid återvinningen av kläderna används 10% mer kemikalier än vid tillverkningen av nya kläder av bomull. När det gäller ull är det så här; ullen kan återvinnas för att använda till nya kläder, och om man gör detta tar det även 50% mindre energi än vid tillverkningen från råvaran, men grejen är att kläderna får sämre kvalitet.
När det gäller klädernas egenskaper är det så här. Ull och bomull suger åt sig vatten lätt men det gör inte syntet. Det gör däremot att tyget drar till sig smuts lättare. Syntettyg har god töjbarhet men släpper in både värme och kyla, bomullstyg isolerar dåligt från kyla med men är relativt töjbart och ulltyger isolerar bra mot kyla men oftast är de tröjorna stela och svåra att töja ut.
Om man skall tvätta ulltyg skall tvättas i 30 grader och hängas på vädring, och håller kortare ju mer man tvättar dom, bomullstyg kan tvättas i 60 grader men kan tvättas i 40 grader och de kläderna håller för ungefär 100 tvättar. Medans syntettyg skall tvättas i helst 60 grader och tröjan tål ungefär 200 tvättar.
Vi på elevrådet satt alltså och diskuterade detta fram och tillbaka, men till slut kom vi fram till att vi tyckte att syntettyg var bäst för våra skoltröjor, även om det har några nackdelar. Vi känner att det är mest rättvist tillverkat och har mest fördelar av de olika alternativen.
Mvh Elin Jälmefors elevrådsordförande på skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar